Att Amnesty International, som under åren kastat mycket smuts på socialistiska stater, är ett verktyg för monopolkapitalets och imperialismen är uppenbart. Finansieringskällorna, som nämns i artikeln, talar här sitt mer än tydliga språk. Mycket upplysande!
Det artikeln inte tar upp är att Amnesty International utgår från den borgerliga demokratins normer. Normer som ger kapitalet och bourgeoisien frihet att suga ut arbetarklassen. Problemet är att stora delar av vänstern (jag avser i detta den vänster som fortfarande omfattar de socialistiska idealen och inte förborgerligad socialdemokrati, som sedan länge är förlorad) alltmer tagit dessa normer till sig och därmed frånsäger sig verktyg, som är en revolutionär nödvändighet. Ingen revolution kan ledas till seger om den utgår den borgerliga demokratins ”mänskliga” fri- och rättighetsnormer. Visionen om det klasslösa samhället kräver att borgarklassen elimineras av vilket följer att en borgare inte kan ges några ”fri- och rättigheter” då dessa ofelbart kommer att utnyttjas för att försvara utsugningen och underminera det socialistiska bygget.
Låt oss vara tydliga med att frihet att suga ut och profitera på andra människor aldrig någonsin kommer att vara en rättighet i det socialistiska samhället. Vi vet att monopolkapitalet och imperialismen besitter enorma resurser och att de inte, om utsugningen och förtrycket av arbetarklassen kräver det, drar sig från att använda vilka medel som helst inklusive våldsutövning. För att kunna svara på detta får inte socialismens krafter avsäga några verktyg, även om dessa verktyg inte skulle falla innanför ramarna för den borgerliga demokratins ”mänskliga” fri- och rättigheter. Det finns ingen större frihet än friheten att inte bli utsugen och exploaterad och det är utifrån detta som varje socialists utgångspunkt måste tas.